Vardag
Försöker blogga igen, vill så gärna komma igång, men får lite skrivkramp.
Vi kör en "in medias res" och låtsas att jag skrev förra inlägget häromdagen ...
Har jobbat två dagar med tokförkylning i kroppen nu - puh, lite kämpigt. Men en snorig näsa och en tung andning till trots, så kan jag inte låta bli att le över hur bra jag har det. Jag fick något litet lyckorus imorse över hur jag trvis med saker och ting i mitt liv.
Jag är så tacksam för de saker jag lärt mig om mig själv under åren - saker som jag kämpat med för att förstå hur jag fungerar. Det känns som om jag har byggt upp ett skydd omkring mig som gör att jag kan ta tillvara på rätt saker, lite att se livet från den ljusa sidan. Det är inte alltid lätt - då jag är en väldigt känslosam person, men jag är faktiskt stolt över att jag kämpat på och kommit såpass långt med mig själv. Glöm inte att vara stolt över det du åstadkommer!, och försöka undvika att hela tiden fokusera på det som fungerar mindre bra!
Ett stort exempel på ovanstående är förra veckans dilemma:
Jag hade sökt ett jobb inom företaget men var bortrest då intervjuerna ägde rum. Jag ville verkligen ha jobbet, så jag ringde och förklarade det och hur jag verkligen ville få möjligheten att komma på intervju i efterhand. Arbetsgivaren erbjöd mig tack och lov en tid veckan efter och jag tackade så mycket för det. Då sa hon: "Jag har fått så väldigt bra vitsord av din nuvarande chef, så jag vill VERKLIGEN träffa dig". Jag blev så glad! Och förväntansfull såklart. Torsdagen kom och intervjun ägde rum. Eller ja, vi sågs i tio minuter och hon ville mest bara träffas, som hon sa. Hon berättade också att vi var över 40 sökande till de fem tjänsterna som skulle tillsättas, men enbart 10 som fick intervjutid. Hon berättade åter igen vilken bra kritik jag fått av min chef och att hon redan på eftermiddagen skulle informera om vilka som fått tjänsterna.
Jag gick hem och väntade. Och väntade. Superspänd i hela kroppen , dålig sömn natten innan samt svårt att äta då jag verkligen jagat upp mig. Ena stunden kände jag "det här har jag som i en liten ask", andra studen "fan, jag måste få fast nu, vad ska jag hitta på annars?!". Försökte få dagen att gå - en av de längsta i mitt liv tror jag! Gav mig tillslut ut på en långpromenad i naturen för att skingra tankarna lite - och inse att det bara handlar om ett jobb, det är inte hela mitt liv, bara en liten del av det. Men när man är nära ett jobb så är det svårt att fokusera på annat! Slutligen ringer arbetsgivaren och meddelar att "Tyvärr - konkurrensen var hård, men jag gillar dig jättemycket och om vi utökar i framtiden så blabla" Hmm.. Ok. Vi avslutade samtalet och luften, alla spänningar gick ur mig. Jag tog ett bloss, och lade mig sedan i sängen och tårarna började rinna. "Fan" tänkte jag, "skit också! Jag orkar inte må dåligt, vad ska jag göra nu, vad ska jag bli när jag blir stor egentligen?!" Ja, det där vanliga katastroftänket man tar till ibland.
Men så dröjde det inte länge innan jag började få sms (jag hade lovat att informera nära och kära som undrade hur det gick) av fina människor som peppade och beklagade. Jag pratade även med min nuvarande chef - då jag behövde informera om framtida arbetstider - som sa "Deppa inte, vi tycker du är jättebra här". Alla fina, fina människor som bara finns! Jag bestämde mig för att jag verkligen inte hade tid att deppa - utan reste mig och bestämde middag ute på en mysig restaurang i Tyresö med Ted och Kenneth. Det kändes så skönt att bara låta det rinna av mig och fokusera på det bra istället!
Det är inte alltid lätt, men det är skönt när det fungerar!
Efter torsdagen har det bara flutit på med positiva saker! Fredagen spenderades med tre fina vänner inne i stan: Middag på Kamarina, drink i Skrapan och party med massa bubbel på Cliff Barnes - ett ställe att rekommendera!
Fredagen avslutades halv sex på lördag morgon -zzz . Ted hade varit ute på annat håll, Kenneth hade somnat i vår soffa så det var inga morgonpigga och fräscha människor precis! Dagen fick inledas med pasta och en film. Tillslut tog vi oss samman och åkte hem till fina vänner och promenerade länge, länge med dem! Hur skönt som helst! Vidare hem till soffan för fet mat och godis! Vi hade en festinbjudan på kvällen, men var lite för sega... men va fan! Insåg vi vid halv nio och pallrade oss dit! Mitt i en kräftskiva dök vi in... och hade hur kul som helst!! Har träffat så mycket nya, härliga människor denna helg - och även "gamla", härliga - underbart!!
Måndagen var back-to-buisness-dag efter två veckors semester - vilket nog var välbehövligt! Både semestern och att komma tillbaka alltså! Första semesterveckan spenderades på ett all-inclusivehotell i Cypern tillsammans med min älskling - hur härligt som helst! Vi flöt mest runt i poolen och åt mat! Och mycket bubbel blev det också - mmm!
Det var så kul att komma tillbaka till jobbet - trivs verkligen både med mina arbetsuppgifter och arbetskompisar! Ända anledningen till att jag sökte annan butik var förstås för att jag önskar en fast tjänst. Men nu verkar jag bli kvar ett tag där jag är, och det känns väldigt bra faktiskt. Det löser sig alltid på något sätt.
Tisdag var ledig - snacka om mjukstart!- och den spenderades först med en fika med en fd arbetskompis - jättekul att ses igen! Sedan blev det skoshopping, följt av en båttur med Kenneth. Vi metade lite - fick napp säkert
15 gånger! Men det var bara brax och mört - och en abborre för liten att ta upp! Jag är så dubbel ifråga om fiske - å ena sidan är det spännande och kul - å andra sidan känns det så hemskt mot fiskarna! Men jag tänker att om jag äter upp dem, så känns det bättre att de fått vara fria hela livet till skillnad mot djur som växer upp i fångenskap och bara är till för slakt. Ytterligare en aspekt är ju att jag faktiskt inte alls behöver äta kött!
Jag önskar att jag har viljan och styrkan att bli vegetarian faktiskt. Nu lämnar jag ämnet.
Efter fiske begav vi oss hem till Ted, jag fixade en lasagne och vi kikade på TV ett tag.
Oj, det här inlägget kan bli hur långt som helst, jag sätter punkt här och återkommer en annan dag - snart hoppas jag.
Punkt.
Vi kör en "in medias res" och låtsas att jag skrev förra inlägget häromdagen ...
Har jobbat två dagar med tokförkylning i kroppen nu - puh, lite kämpigt. Men en snorig näsa och en tung andning till trots, så kan jag inte låta bli att le över hur bra jag har det. Jag fick något litet lyckorus imorse över hur jag trvis med saker och ting i mitt liv.
Jag är så tacksam för de saker jag lärt mig om mig själv under åren - saker som jag kämpat med för att förstå hur jag fungerar. Det känns som om jag har byggt upp ett skydd omkring mig som gör att jag kan ta tillvara på rätt saker, lite att se livet från den ljusa sidan. Det är inte alltid lätt - då jag är en väldigt känslosam person, men jag är faktiskt stolt över att jag kämpat på och kommit såpass långt med mig själv. Glöm inte att vara stolt över det du åstadkommer!, och försöka undvika att hela tiden fokusera på det som fungerar mindre bra!
Ett stort exempel på ovanstående är förra veckans dilemma:
Jag hade sökt ett jobb inom företaget men var bortrest då intervjuerna ägde rum. Jag ville verkligen ha jobbet, så jag ringde och förklarade det och hur jag verkligen ville få möjligheten att komma på intervju i efterhand. Arbetsgivaren erbjöd mig tack och lov en tid veckan efter och jag tackade så mycket för det. Då sa hon: "Jag har fått så väldigt bra vitsord av din nuvarande chef, så jag vill VERKLIGEN träffa dig". Jag blev så glad! Och förväntansfull såklart. Torsdagen kom och intervjun ägde rum. Eller ja, vi sågs i tio minuter och hon ville mest bara träffas, som hon sa. Hon berättade också att vi var över 40 sökande till de fem tjänsterna som skulle tillsättas, men enbart 10 som fick intervjutid. Hon berättade åter igen vilken bra kritik jag fått av min chef och att hon redan på eftermiddagen skulle informera om vilka som fått tjänsterna.
Jag gick hem och väntade. Och väntade. Superspänd i hela kroppen , dålig sömn natten innan samt svårt att äta då jag verkligen jagat upp mig. Ena stunden kände jag "det här har jag som i en liten ask", andra studen "fan, jag måste få fast nu, vad ska jag hitta på annars?!". Försökte få dagen att gå - en av de längsta i mitt liv tror jag! Gav mig tillslut ut på en långpromenad i naturen för att skingra tankarna lite - och inse att det bara handlar om ett jobb, det är inte hela mitt liv, bara en liten del av det. Men när man är nära ett jobb så är det svårt att fokusera på annat! Slutligen ringer arbetsgivaren och meddelar att "Tyvärr - konkurrensen var hård, men jag gillar dig jättemycket och om vi utökar i framtiden så blabla" Hmm.. Ok. Vi avslutade samtalet och luften, alla spänningar gick ur mig. Jag tog ett bloss, och lade mig sedan i sängen och tårarna började rinna. "Fan" tänkte jag, "skit också! Jag orkar inte må dåligt, vad ska jag göra nu, vad ska jag bli när jag blir stor egentligen?!" Ja, det där vanliga katastroftänket man tar till ibland.
Men så dröjde det inte länge innan jag började få sms (jag hade lovat att informera nära och kära som undrade hur det gick) av fina människor som peppade och beklagade. Jag pratade även med min nuvarande chef - då jag behövde informera om framtida arbetstider - som sa "Deppa inte, vi tycker du är jättebra här". Alla fina, fina människor som bara finns! Jag bestämde mig för att jag verkligen inte hade tid att deppa - utan reste mig och bestämde middag ute på en mysig restaurang i Tyresö med Ted och Kenneth. Det kändes så skönt att bara låta det rinna av mig och fokusera på det bra istället!
Det är inte alltid lätt, men det är skönt när det fungerar!
Efter torsdagen har det bara flutit på med positiva saker! Fredagen spenderades med tre fina vänner inne i stan: Middag på Kamarina, drink i Skrapan och party med massa bubbel på Cliff Barnes - ett ställe att rekommendera!
Fredagen avslutades halv sex på lördag morgon -zzz . Ted hade varit ute på annat håll, Kenneth hade somnat i vår soffa så det var inga morgonpigga och fräscha människor precis! Dagen fick inledas med pasta och en film. Tillslut tog vi oss samman och åkte hem till fina vänner och promenerade länge, länge med dem! Hur skönt som helst! Vidare hem till soffan för fet mat och godis! Vi hade en festinbjudan på kvällen, men var lite för sega... men va fan! Insåg vi vid halv nio och pallrade oss dit! Mitt i en kräftskiva dök vi in... och hade hur kul som helst!! Har träffat så mycket nya, härliga människor denna helg - och även "gamla", härliga - underbart!!
Måndagen var back-to-buisness-dag efter två veckors semester - vilket nog var välbehövligt! Både semestern och att komma tillbaka alltså! Första semesterveckan spenderades på ett all-inclusivehotell i Cypern tillsammans med min älskling - hur härligt som helst! Vi flöt mest runt i poolen och åt mat! Och mycket bubbel blev det också - mmm!
Det var så kul att komma tillbaka till jobbet - trivs verkligen både med mina arbetsuppgifter och arbetskompisar! Ända anledningen till att jag sökte annan butik var förstås för att jag önskar en fast tjänst. Men nu verkar jag bli kvar ett tag där jag är, och det känns väldigt bra faktiskt. Det löser sig alltid på något sätt.
Tisdag var ledig - snacka om mjukstart!- och den spenderades först med en fika med en fd arbetskompis - jättekul att ses igen! Sedan blev det skoshopping, följt av en båttur med Kenneth. Vi metade lite - fick napp säkert
15 gånger! Men det var bara brax och mört - och en abborre för liten att ta upp! Jag är så dubbel ifråga om fiske - å ena sidan är det spännande och kul - å andra sidan känns det så hemskt mot fiskarna! Men jag tänker att om jag äter upp dem, så känns det bättre att de fått vara fria hela livet till skillnad mot djur som växer upp i fångenskap och bara är till för slakt. Ytterligare en aspekt är ju att jag faktiskt inte alls behöver äta kött!
Jag önskar att jag har viljan och styrkan att bli vegetarian faktiskt. Nu lämnar jag ämnet.
Efter fiske begav vi oss hem till Ted, jag fixade en lasagne och vi kikade på TV ett tag.
Oj, det här inlägget kan bli hur långt som helst, jag sätter punkt här och återkommer en annan dag - snart hoppas jag.
Punkt.
Kommentarer
Trackback
